Upptäck Tännndalens samlade restaurangutbud - från mysiga fjällkrogar och genuina lokala smaker till caféer, bageri och restauranger. Här hittar du allt matutbud som finns i området, samlat på ett och samma ställe.
Ski Lodge Tänndalen
Lodgen är en av de mest levande platserna i Tänndalen. Här rör sig gäster in och ut under hela dagen, från lunch i pjäxor till en avkopplande varm choklad när man åkt färdigt. Det är stort, öppet och gjort för att fungera när många vill äta samtidigt. Tempot är högre än på många andra ställen, men det finns en tydlig tanke bakom.
Maten ska vara okomplicerad, rejäl och bra för den som varit ute en heldag på fjället. Här pratar man om skidåkarlunch, och det märks i både portioner och innehåll. Kvällsmenyn rör sig mellan klassiker som smashburgare och fish and chips till lokala inslag som renlägg från Jillie i Funäsdalen.
Drycken är en tydlig del av upplevelsen. Här finns en egen öl, Tänndalen Hoppy Lager, framtagen tillsammans med Härjebrygg, och en egen läsk, Tänndalen Gul Snö, med smak av apelsin och hjortron. Det är lekfullt, lokalt och något man inte hittar någon annanstans. Lodgen rymmer flera olika delar. Här finns plats för lunch, middag, pizza, barhäng och afterski. När solen kommer fram på vårvinter flyttas afterskin ut och utebaren öppnar.
Det är sällan helt tyst i Lodgen, och det är heller inte meningen. Det är en plats för flöde, för människor och för att fylla på med energi innan man tar nästa åk.
Visste du att...
Att all ren som serveras på både Lodgen och Hörnet har gått inom 5 km radie från Tänndalen. Att de lagas 1,5 ton bolognese på så lokal ko det går. Att det lagas som mest 1500 portioner mat om dagen.
Det knarrar lätt i golvet när du kliver in, som om huset själv vill påminna dig om alla vintrar som passerat i Tänndalen. Väggarna bär på historier från fjällfolk, skidåkare och förbipasserande som sökt värme, vila och något gott att äta. I mitten av rummet sprakar brasan, en självklar samlingspunkt där kinderna långsamt tinar och tempot får sakta ned.
Wärdshuset Forbonden är inget nybyggt koncept. Huset är en gammal linlada från Hälsingland som flyttats hit och byggts upp på platsen, och kanske är det just därför det känns som det gör. Som att det sitter något i väggarna. Något som inte går att återskapa. Wärdshuset Forbonden har funnits här sedan 1964, och är Tänndalens äldsta restaurang.
För mig har Wärdshuset Forbonden alltid varit en självklar avstickare. Ofta efter en längdtur, ibland efter en dag i backen. Det spelar egentligen ingen roll hur man tar sig hit. Det viktiga är att man gör det. När jag var liten åkte vi hit för biskviernas skull. De var lika stora som mitt ansikte, i alla fall då. Idag är de lite mer rimliga i storlek, men finns istället i flera smaker. Något har förändrats, men ändå inte. Här inne är det lugnt. Axlarna sjunker ned nästan av sig själv och samtalen får ta tid.
Det är en plats där tiden inte riktigt spelar samma roll. Man blir gärna kvar längre än man tänkt sig. Bakom kulisserna finns bageriet, där allt fika bakas på plats. Det märks. Utbudet rör sig under vintersäsongen och de som jobbar här får utrymme att vara kreativa. Ibland dyker något nytt upp i disken, något man inte riktigt hade tänkt beställa men gör ändå.
Utanför väntar backarna och spåren. Doften av nybakat blandas med dagens soppa och vedrök. Det känns varmt, levande och på riktigt. Sitter man nära den öppna kaminen kan man få rollen som eld-ansvarig. “Lägg gärna in ett vedträ om det behövs”, kan Anna säga i förbifarten. Det är liksom inte svårare än så. Tillsammans görs Wärdshuset Forbonden till den trivsamma plats det är.
Visste du att...
Att en forbonde var 1800-talets resande handelsman? Under vinterhalvåret fraktade de varor med häst och släde mellan Sverige och Norge, ofta via Røros. Tänndalen låg längs vägen, och kanske är det just därifrån namnet Wärdshuset Forbonden har fått sin betydelse.
Här uppe finns inget som skymmer sikten. Toppstugan ligger ovanför trädgränsen, mitt på kalfjället, där fjällvärlden breder ut sig helt och hållet. Det här är platsen för den som inte bara vill äta något, utan faktiskt se var man hamnat. Panoramafönstren ramar in landskapet. Topparna du ser utanför är inte bara silhuetter, de är utpekade med namn och höjd, och många blir stående en stund innan de ens sätter sig.
Ofta hör man samma sak när dörren öppnas: “wow, vilken utsikt”. Men Toppstugan handlar minst lika mycket om det som händer vid borden. Här sitter folk kvar länge. Pratar med varandra, ibland med personer de inte kom hit med, och låter skidåkningen vänta en stund. Det är en våffelstuga mer än något annat. Våfflorna är det de flesta kommer hit för, ofta med hjortron om det finns, och de smakar precis så bra som de ska göra på fjället.
Vägen hit är en del av upplevelsen. Du tar dig upp med stolsliften Hamra Komfort. Personal och råvaror följer samma väg, ofta upp med pulka i liften, vilket säger något om hur det faktiskt fungerar här uppe. Tempot är annorlunda. Ibland lugnt, ibland fullt, men sällan stressigt på det sätt man kanske är van vid längre ner i systemet. Det finns tid att prata, tid att sitta kvar och tid att bara titta ut. Toppstugan är kanske inte bara ett stopp. Det är lika mycket en anledning att ta sig upp.
Viste du att...
Att från Toppstugans fönster kan du se toppar som Hamrafjället, Sylarna, Mittåkläppen, och Skarsfjällen.
Vissa platser i Tänndalen behöver egentligen ingen presentation. Buskvallen Café är en sådan. Ett klassiskt café i Tänndalen och en självklar paus i skidåkningen. För mig har det varit en del av fjällvintrarna ända sedan början av 2000-talet. Ett stopp som bara finns där, år efter år.
Det var här man gick in för att vila efter några åk. Pjäx-ömma fötter, snö i kläderna och ett glas varm saft i händerna. Den där första värmen som sakta kom tillbaka i fingrarna. Det var aldrig något man planerade, bara något man gjorde. Kanske är det just därför Buskvallen Café blivit en klassiker. Inte platsen man planerar hela dagen kring, men ofta den man hamnar på ändå. Idag är lokalen ljus och fräsch, och utbudet har utvecklats över tid. Den varma saften har fått sällskap av varm choklad, ibland med en hint av chili för den som vill ha något som verkligen värmer. Samtidigt finns det kvar sådant som alltid hör till, som kanelbullar eller goda varma mackor.
Här kan man slå sig ner och låta tempot sjunka. Vila benen medan någon annan tar ett extra åk. Sitta ute på altanen med solen i ansiktet och blicken upp mot backarna. Det är nära, enkelt och precis så som en paus i fjällen ska vara. Buskvallen Café passar lika bra för barnfamiljer som för ungdomar från Trocaparken, eller för den som bara vill ta det lugnt mitt i skidåkningen i Tänndalen. Det är familjärt, okomplicerat och lätt att trivas i. Om Buskvallen Café är en känsla, så är det nog just det. En paus. En stund av värme. En plats som alltid funkar.
Visste du att...
Att Buskvallen Café ligger precis vid Valliften, mitt i skidsystemet. Buskvallen Café har ett fantastiskt solläge, här kan man sitta skyddat med ryggen mot huset och verkligen njuta av skidbackarna.
Det märks ganska snabbt att Matbruket Buskvallen vill något mer än att bara servera lunch i backen. Här kliver du inte bara in och letar efter en ledig plats själv. Du väntar in personalen, blir visad till ditt bord och kan sedan sitta kvar i lugn och ro. En liten detalj kanske, men i pjäxor känns det nästan som lyx. Stämningen är lågmäld och samlad, nästan oväntat stilla för att ligga så nära liften.
Det här är inte platsen för snabba rörelser och brickor i farten. Snarare ett rum där tempot får sjunka och där maten får lite mer uppmärksamhet än den kanske annars får mitt i en skiddag. Inredningen går i mörkbetsat trä och genomtänkta detaljer. Det är sobert, men inte stelt. Fjällnära, men med en tydlig ambition. Och det är kanske just där Matbruket skiljer ut sig. Här finns en vilja att göra något mer av måltiden, även mitt i skidåkningen.
Råvarorna får ta plats, serveringen är genomtänkt och det märks att köket vill mer än att bara mätta. Under vissa kvällar skruvas det upp ytterligare. Då serveras middag i en annan rytm än lunchen, ibland med särskilda menyer och sittningar.. Matbruket Buskvallen är för dig som gärna sitter kvar när maten kommer in. Som uppskattar när någon annan har tänkt ett varv extra. Som inte har något emot att byta skidtempo mot lite mer matro för en stund. Lite fine dining i liften, helt enkelt.
Visste du att...
Att Matbruket inte bara kör middag, utan även avsmakningsmeny? Under delar av säsongen serveras både 3-rätters, 6-rätters och särskilda kvällskoncept (som planksteksafton) för den som vill uppleva något extra.
TP Kök & Bar är ett av de där ställena man hamnar på utan att behöva fundera så mycket. Mitt i Tännporten, ett stenkast från TP Express och Blåbärsliden, med ett flöde av gäster som kommer in för att värma sig, äta något och sedan ta sig vidare ut igen. Här handlar det om att det ska fungera. Maten ska komma snabbt, portionerna ska vara ordentliga och det ska finnas något för alla. Menyn är bred, kanske bredare än de flesta andra ställen i området, och just det är lite av grejen.
Det ska inte vara svårt att hitta något man vill ha. Det ska vara gott, rejält och enkelt att välja. TP har drivits av Mats i fjorton säsonger, och under åren har platsen formats steg för steg. Mycket av det som syns idag är resultatet av små förändringar över tid, där detaljer lagts till och miljön byggts upp för att skapa en plats där man kan slå sig ner en stund, oavsett hur mycket folk det är. Stämningen är avslappnad.
Det är sällan tyst, och det är heller inte meningen. Folk sitter och pratar, någon kollar sport på tv:n, någon annan försöker bestämma sig mellan ytterligare två rätter från menyn. Gästerna är en blandning. Barnfamiljer, kompisgäng, återkommande besökare och de som bara råkar kliva in. Det är just den mixen som gör att det aldrig riktigt känns som ett och samma ställe två gånger. Bakom mycket av det som byggts upp finns också Anna, som varit med och format både känslan och strukturen i verksamheten.
Tillsammans har de skapat en plats som fortsätter utvecklas, säsong efter säsong. TP Kök & Bar är kanske inte platsen man går till för att sitta länge. Det är platsen man går till för att få det man behöver, när man behöver det. En plats där man kan landa lite.
Visste du att...
Att Mats jobbat på nästan flera restauranger i Tänndalens skidsystem sedan 1986. När solen skiner kan man sitta ute på altanen, med utsikt över fjällbjörkarna, och prova något från antingen den varma chokladmenyn eller den välsorterade baren.
Vissa människor kan helt enkelt inte sluta laga mat. Inte när fjällen kallar, inte när gästerna fortsätter hitta fram. Efter många år på Buskvallen Inn trodde Lisbeth och Anders att det var dags att kliva av. Istället klev de åt sidan och rakt in i den gamla skidverkstan i Svansjön. Här har det som en gång varit verktyg, skidor och pjäxor fått ge plats åt ett öppet kök där allt sker i sin egen takt. Miljön är avskalad och varm på samma gång. På förmiddagen fylls lokalen med doften av nybakade kanelbullar.
Det är enkelt, men med hjärta. Mitt i rummet står det stora bordet. Det är ingen slump. Idén är att få människor att sätta sig tillsammans, att låta främlingar bli samtalspartners och att skapa samma känsla som vuxit fram under många år i backen. Här sitter stammisar sida vid sida, människor som kanske bara ses just här, men som ändå känner igen varandra. Och vi är många som återkommer.
Gäster som följt med genom åren, som letar sig hit igen och som fortsätter komma tillbaka. Det är också det som driver platsen framåt, tillsammans med personalen som återvänder säsong efter säsong. Lisbeth och Anders har själva varit en del av Tänndalens restaurangliv sedan slutet av 90-talet, och det märks i det som byggts upp här. För många av oss har de funnits med länge, som en självklar del av vintern i Tänndalen. Maten får ta sin riktning från dagen, lusten och det som finns att jobba med.
Det oväntade får ta plats, och det är en del av upplevelsen. Drycken är genomtänkt. Här jobbar man gärna med mindre producenter, och varje dag finns rekommendationer som parar ihop mat och dryck för den som vill luta sig tillbaka och låta någon annan bestämma. På vårvintern skottas verandan fram. Platserna blir fler, men den familjära känslan består. Skidverkstan handlar i slutändan inte bara om mat. Det handlar om människor som möts, konversationer som får ta tid och smaker som får testas.
Visste du att...
Dryckesprovningar: vid det stora bordet där diskussionerna kan flöda fritt. Öl och matkvällar: där man kan prova sig igenom både mat och dryck. Femrätters: där menyn sätts av köket och man som gäst bara får njuta och hänga med.
Mitt i backen ligger ett fik som är så litet att man nästan åker förbi det första gången. White on the hill är Tänndalens minsta fik, men det är också ett av de mest särpräglade. Här finns inget storskaligt. Tvärtom. Allt är litet, genomtänkt och en aning opraktiskt på det där sättet som bara fungerar när någon verkligen vill att det ska fungera.
Varje dag transporteras vatten, bakverk, disk och dryck upp och ner för backen med skoter för att hålla den lilla stugan igång. Det är mer logistik än man först anar, och kanske just därför känns allt där inne så genomarbetat.White on the hill drivs av Paul White, som byggt upp platsen från grunden och format den med en väldigt tydlig idé. Här är det bordsservering som gäller, inte för att det ska kännas märkvärdigt, utan för att det är det enda sättet att få den lilla lokalen att fungera.
Det är uppstyrt, trångt och ofta fullt, men sällan rörigt. Tvärtom verkar det vara just det som får människor att slappna av. Det händer något med människor när de kommer in. Bord delas, samtal uppstår och ibland möts människor som sedan återkommer och minns exakt var de satt första gången. White on the hill är inte bara ett fik i backen. Det har blivit en mötesplats.
På den sparsamma men genomtänkta menyn finns fika och sådant som passar mitt i skidåkningen. Men det som kanske blivit mest White on the Hill av allt är den kryddiga varma drycken Ginger Love, som för många blivit en självklar del av stoppet.White on the hill är en plats som inte riktigt går att jämföra med något annat. Lite för liten, lite för genomtänkt och precis tillräckligt speciell för att folk ska prata om den långt efter att de åkt därifrån.
Visste du att...
Att White on the hill har 33 sittplatser Att Paul gör nästan allting själv, från inhandling av råvaror till skapandet av fikat, därav termen mikrobageri. Att Ginger Love inspirerades av en dryck Paul själv drack på resande fot och inte riktigt kunde släppa, det är väl därför vi inte heller kan det.
