Storhelgerna har passerat. På väg söderut rullar bilarna hem igen, fullastade med takboxar och färska minnen. Från snöklädda fjäll, krispig manchesteråkning, bastuvärme och sena kvällar. Kvar blir lugnet. Och det är nu, när januari tar vid, som Tänndalen kliver in i sin kanske finaste period.
LUFTEN ÄR KLAR OCH HÖG.. Temperaturen kan droppa rejält och under kängorna kan vi lyssna till den knarrande snön. Midvinter på riktigt samtidigt som ljuset dag för dag letar sig tillbaka över fjället. Allt ramas på ett magiskt sätt in av den blå timmen och solen som med knapp marginal orkar sig upp över de böljande fjällvidderna.
Ändå är Tänndalen sig likt, även när fjällen andas lugn och lågsäsong. Allt finns kvar rakt utanför dörren, precis som under högsäsong. Samma fjäll, samma liftar, samma pister. Och samma själ. Den genuina. Den lokala. Den sköna.
Till skillnad från storhelger och sportlov är utrymmet här i början av året betydligt luftigare. Svängarna får ta plats över hela pistens bredd, på manchester som håller sig långt in på eftermiddagen. Liftarnas öppettider må vara en timme kortare jämfört med vårvintern långa dagar men det vägs upp av obefintliga liftköer och oavbruten åkning där man själv sätter tempot. Skidåkningen känns onekligen längre än vad årstiden antyder.
Längdspåren ligger också redo. Nypreparerade för krispig åkning genom fjällterräng, skog och över öppna vidder. Man kan nästan höra den den kompakta tystnaden från det tjocka snötäcket. Det är en känsla av lugn som sprider sig när man i ensamheten stakar sig fram genom landskapet. Det finns trettio mil att åka på när allt är öppet. Börja i Tänndalen. Sluta i Tänndalen. Eller så tar man skidbussen mellan start och mål. Precis som under högsäsong.
“Skidåkningen känns onekligen längre än vad årstiden antyder.”
Daniel Rydén - Upplevelsebloggen
Har du möjlighet till distansarbete är midvintern en perfekt tid att jobba fjällifrån. Ett par timmar vid datorn, några sköna svängar under lunchtimmen i backen och sedan tillbaka till jobbet igen. Om man inte flexar ut och pressar lite mer manchester när man ändå är igång.
Att rensa tankar, lösa problem och fylla lungorna med fjälluft kan kanske vara en av de bästa arbetsmetoderna vi vet. Möjligtvis att vi är partiska. Närheten gör skillnad den också. I Tänndalen behöver man inte åka till fjället. Det finns där hela tiden, i en okomplicerad, avskalad och tillgänglig form utan större behov av planering. Man bor och lever mitt i det. Är man redo så är vintern det också.
Kanske är januarifjällen en ögonöppnare för många.
För har man väl upplevt midvinterns lugn, där det finns utrymme att andas, så är det lätt att vilja stanna lite längre. Utrymmet i backarna, de välpreparerade längdspåren och ljuset som sakta återvänder.
Och har man en gång hittat till Tänndalen så kommer man gärna tillbaka. För många börjar det med en midvintervecka. Det kan vara start nog.
Berättelser från fjället
Bakom varje varje snöflinga finns en historia. Här kan du läsa fler reportage och artiklar som tar dig närmare fjället.
