Elin och barnen är i Tänndalen och åker skidor. De svänger mellan figurerna i blåbärslandet när hon får automatlarmet om en potentiell lavin. I bilen på parkeringen väntar jaktlabradoren Doris och en packad räddningsväska. Som fjällräddare och hundförare är Elin alltid beredd på att något kan hända och redo att rycka ut. Barnens pappa har jour på räddningstjänst så Elin är ensam med barnen.
– Som tur är har jag snälla kompisar som kunde ta hand om barnen. Jag kastade mig mot bilen och Doris. I det läget visste vi inte om det var en lavin eller inte men vid allvarliga olyckor är det bråttom. Då väntar vi inte på att insatsledaren ska välja vilka fjällräddare som ska med på uppdraget som i vanliga fall, utan släpper allt vi har för händerna och bara åker, berättar Elin.
Lavinen hade rapporterats in på Gråstöten, som ligger ovanför Fjällnäs, bara några minuter från Hamra med bil. Elin var den fjällräddare som befann sig närmast. På plats i Tänndalen fanns dock även en rekryt. Det vill säga en aspirerande fjällräddare.
– Han skrev att han också kunde hjälpa till. Så han plockade upp mig och Doris och körde oss med skotern mot Gråstöten, säger Elin och fortsätter:
– Jag visste att jag hade en bra rekryt med mig. Han är lavintekniker, känner väl till området och har alla de bitar som jag känner mig trygg med, säger hon.
Alla fjällräddare har en skoter. På sommaren är helikoptern lättast och snabbast att ta sig fram med. På vintern är det skotern som gäller. Vid lavinlarm behövs så många som möjligt. Alla släpper det de har för händerna, lämnar sina ordinarie arbetsplatser, julklappsutdelningen eller vad hest de har för sig och åker.
Bra att veta
Tranciever, spade och sond – utrustning som alltid ska vara med när man rör sig i lavinterräng.
Således var flera fjällräddare på väg mot Gråstöten. Bak på skotern visualiserade Elin situationen. Som först på plats skulle det bli hennes ansvar att göra en säkerhetsbedömning. Hon gick igenom scenariet, steg för steg i huvudet.
Hur stor var lavinen? Fanns det risk för att det kan rasa mer snö? Var det tryggt att gå in i lavinen?
– Om det bedöms som säkert så gör vi först ett snabbsök. Jag och Doris springer igenom lavinen för att se om vi kan hitta något på ytan. Det är jättetungt men det är tiden vi slåss mot, säger Elin och tillägger:
– Samtidigt drar man igång ett transiversök för att se om det finns någon där som sänder ute en signal. Allting händer samtidigt. Vi rapporterar också allt vi gör till en bakvakt som noterar det som sker minut för minut. Den där lördagen, var det Hielke Chaudron, vår gruppchef som var bakvakt.
Så stack den plötsligt upp. En stav i lavinen. Elin berättar att pulsen gick upp och att Fjällräddarna som var på väg mot Gråstöten med största sannolikhet stampade gasen i botten. Nu var det bråttom.
– Hielke ringde runt och slet med att försöka få fram information om lavinen. Så småningom fick veta att det var en gammal lavin, säger Elin.
– Det visade sig att personen som utlöst lavinen hade glömt att rapportera in det till 112 och polisen. Staven tillhörde personen. Allt var frid och fröjd och vi kunde avsluta.
Man skulle kunna kalla det fjällräddarna gör för hjälteinsatser. Men det håller inte Elin med om.
– I ordet hjälte så tycker jag att man väger in att man agerar ensam, gör stordåd och tar risker och det är inte det vi ska göra. Vi ska inte ta några risker. För mig är det otroligt viktigt att jag kommer hem till mina barn. Jag tar inga risker. Som exempelvis i en lavin. Jag vet inte om det ligger någon där. Jag går inte in där om jag tror att det finns en risk att det går en lavin. Aldrig att jag tar den risken.
